För andra gången detta år ordnades Träffpunkten digitalt den 22.10. Temat för kvällen var OCD och Jonas Pieniniemi från OCD Suomi ställde upp och delade med sig av sin historia och erfarenhet av tvångssyndrom. Intresset för ämnet var stort, hela 42 anmälningar hade evenemanget.
Kvällen bjöd på en avslappnande stämning då Jonas fritt berättade sin historia och svarade på frågor som åhörarna ställde under kvällens gång. Tack vare att deltagarna var så aktiva med att ställa frågor och diskutera, så blev det mer av ett diskussionsforum än en föreläsning, vilket var precis vad vi ville uppnå trots att evenemanget ordnades via Zoom.
Jonas berättade väldigt öppet kring hur OCD:n har påverkat hans liv, och gjorde det lätt för åhöraren att känna igen sig och förstå vad tvångssyndrom handlar om. Han berättade bl.a. om hur han som 5-åring började märka av de första symtomen av OCD då han upplevde sig bära ansvar över att någonting hemskt skulle hända hans familj om han inte gjorde något på ett väldigt specifikt eller särskilt sätt. Jonas fick sin diagnos först som 25 åring och har även erfarenhet av att vara tvungen att byta terapeut eftersom behandlingen inte fungerade. Då Jonas sedan började hos en KBT-(kognitiv beteende terapi) terapeut började han må allt bättre, och idag är han familjehandledare på OCD Suomi där han bl.a. drar stödgrupper för människor i liknande situation.
OCD kan uttrycka sig på flera olika sätt i form av tvångstankar och –beteende, precis som Jonas berättad. Kontrollbehov, misstänksamhet och s.k. “magiskt tänkande” kan vara några sätt som tvångssyndromet ger sig till känna. Det “magiska tänkandet” syftar till en känsla av att individen med sina inre tankar kan påverka yttre händelser. Exempelvis kan tanken i huvudet säga att man måste göra en viss sak på ett visst sätt, annars kan det leda till att någon i familjen dör. Det kan handla om att lägga ner sin kaffekopp på bordet, borsta tänderna, läsa en bok eller vad som helst som bara fantasin kan sätta gränser för. Detta gör att individen lätt fastnar i tankarna, och kan uppleva en stark rädsla gentemot dem. Många personer som har denna typ av problematik känner även en stor skam inför det, och därför talas det inte så mycket om OCD.
De flesta människor kan känna igen sig i de tankemönster eller handlingar som är kopplade till diagnosen, men i de flesta fall är det ändå inte frågan om renodlad OCD. Tvångssyndrom tas ofta ganska lätt emot, det många inte vet är hur mycket det egentligen kontrollerar och framförallt begränsar personens liv. En vanlig stereotyp är att OCD handlar om att tycka om att ha ordning och reda i hemmet, men i själva verket så handlar det om att inte stå ut med ovissheten i vad som kommer hända ifall man inte gör de saker som hjärnan säger till en att göra.
Som en av arrangörerna av Träffpunkten kan jag konstatera att intresset för ämnet är stort, och jag tror det är någonting vi behöver prata mera om för att minska skammen. Genom att prata om ämnet kan vi öka vår förståelse för OCD och eftersom de flesta kan känna igen sig i vissa av de handlingar och/eller tankemönster som är karaktäristiska för OCD så kan även detta hjälpa att öka förståelsen för de som faktiskt har OCD diagnosen. Jag är tacksam och glad över att ha fått ta del av Jonas berättelse, det väckte många tankar hos mig och jag är säker på att det även gjorde det hos de andra deltagarna.
Fanny Kainulainen, socionomstuderande och praktikant på FinFami Österbotten
