Allmänna frågor

Hur mår du?

På denna sida hittar du de mest ställda frågorna under stöd- och rådgivningssamtalen och svaren på dessa.

Om du inte hittade svaret på din egen fråga, ring eller boka tid för en träff!

Innehållet på sidan är producerad av FinFami Uusimaa ry och till stor del översatt av FinFami Pohjanmaa eller taget ur Guiden för anhöriga publicerad av FinFami Uusimaa ry.

 

Ringer jag till rätt ställe?

Om du är orolig för din närståendes psykiska hälsa och ditt eget mående är svaret JA.

FinFami Österbotten rf är en anhörigförening, som med sin verksamhet vill främja anhörigas och närståendes välmående vid psykisk ohälsa i familjen eller i närmiljön. Vi ger information och stöd som hjälper anhöriga att orka i vardagen.

Hur söker jag mig till mentalvårdstjänster?

Vid behov av hjälp skall du i första hand söka dig till bashälsovården (tex. hälsocentralen, arbetshälsovården, studerandehälsovården) Där bedöms ditt behov av vård och vid behov görs en remiss till specialsjukvården.
Målet är att mentalvårdstjänsterna i första hand ordnas i form av öppen vård. Med öppen vård avses annan än sjukhusvård, t.ex. vård på hälsocentraler, psykiatriska polikliniker och dagsjukhus.  Mentalvårdstjänster ordnas inom öppen vård både offentligt och privat. Sjukhusvård ordnas när tjänsterna inom öppen vård inte räcker till och när sjukhusvård bedöms vara nödvändig. Enligt mentalvårdslagen ska mentalvårdstjänsterna bilda en funktionell helhet.
Du kan läsa mera om det psykiatriska vårdsystemet, hänvisning till vård och om psykiatriska diagnoser på Psykportens hemsida.

Vad är närståendevård?

Stöd för närståendevård är lagstadgad socialservice som kommunen ansvarar för. Stöd för närståendevård kan beviljas om rehabiliteringsklienten till exempel på grund av nedsatt funktionsförmåga bör vårdas i hemförhållanden och en anhörig är beredd att binda sig vid vård av klienten. Stöd kan beviljas både vid  kort- och långvarigt vårdbehov. Förutom ekonomiskt stöd har närståendevårdaren rätt till lediga dagar då kommunen ordnar vård för den närstående. Stöd för närståendevård söks på kommunens socialkansli.

Är jag närståendevårdare?

Nätverket för närståendevård i Finland anser att en närståendevårdare är en person som tar hand om en familjemedlem eller någon annan närstående som på grund av sjukdom, handikapp eller någon annan särskild orsak inte klarar sig självständigt i vardagen.
Lagen om närståendevård definierar en närståendevårdare snävare, dvs som en person som gjort ett avtal om närståendevård med kommunen. Att vara närståendevårdare kan dock inte definieras endast på basen av det lagstadgade närståendevårdsstödet.
Som närstående tar du hand om den insjuknades vård av hemmet, användning av pengar, sociala kontakter, mat, vårdkontakt samt medicinering.
Om din närstående har problem med den mentala hälsan har hen rätt till vård av en anhörig men endast en liten del av mentalvårdspatienternas anhöriga får stöd. Enligt en bedömning av Institutet för hälsa och välfärd (THL) får endast 1400 personer i hela landet stöd för vård av närstående på grund av mental ohälsa. Att sköta om en person med psykisk ohälsa är mentalt mycket bindande.
I fråga om Stödet för närståendevård varierar kommunernas praxis angående stöd och service vilket gör att närstående och vårdtagares ställning varierar beroende på boningsort.

Unga närståendevårdare

I flera länder identifierar man redan barn och unga som fungerar som vårdgivare i familjer. De kallas för young carers. De är under 18-åriga barn och unga som sköter om sina föräldrar eller andra släktingar vanligtvis i det egna hemmet (Saul Becker).

Hur skall jag orka i vardagen?

Du kanske frågar dig själv om det är ditt fel att din närstående insjuknat? Det är en naturlig fråga, speciellt för föräldrar vars barn insjuknar. Det är ändå viktigt att minnas att du inte med dina handlingar kan förorsaka din närståendes psykiska sjukdom, ifall det inte är frågan om fortgående psykisk och eller fysisk misshandel eller att du avsiktligt behandlat din närstående illa. Bakom psykiska sjukdomar finns det ofta ärftliga orsaker samt orsaker som beror på omgivningen och växelverkan och/eller neurologiska orsaker. Neurologiska faktorer kan exempelvis vara minnessjukdomar när det gäller gamla människor. Om det har förekommit psykiska störningar i familjen under flera generationer kan detta vara ett tecken på ärftlig känslighet att reagera på svårigheter i livet på ett visst sätt. Även i sådana fall orsakas sjukdomen först när alla faktorer samverkar. Stress i samband med vissa livssituationer kan vara faktorn som utlöser en sjukdom. Till exempel arbetspress, ekonomiska svårigheter, ändringar i omgivningen och/eller mänskliga relationer kan orsaka stress. Våra individuella resurser och vår livserfarenhet påverkar hur kroppen och sinnet reagerar på stress. En psykisk sjukdom är som vilken som helst sjukdom och kännedom om sjukdomens natur kan förebygga att sjukdomen bryter ut på nytt.

En för dig viktig persons insjuknande kan påverka även dig och väcka oro. Det här är helt naturligt, eftersom det är frågan om någon som står dig nära. Förutom oro kan du också uppleva liknande känslor som den som själv insjuknar. På samma sätt kan även den som insjuknar vara orolig för dig. Du kan lära dig att prata om dessa känslor öppet med den som insjuknat.

Ibland kan det ändå finnas situationer när du inte vill eller kan tala om alla dina känslor med den som insjuknat. Kamratstöd är ett förträffligt sätt att dela erfarenheter angående insjuknande i psykisk sjukdom och insjuknande. Hjälp till dig själv kan du söka bland vår förenings utbud av tjänster.

HUR KAN JAG HJÄLPA EN ANHÖRIG SOM INTE SJÄLV ANSER SIG BEHÖVA HJÄLP?

Till många psykiska sjukdomar hör avsaknad av sjukdomsinsikt eller förnekande av sjukdomen åtminstone i början av sjukdomen. Personens vilja att förneka sjukdomen ger ofta upphov till sorg och oro hos anhöriga. Det är svårt att acceptera att den anhöriga inte tar emot vård även om vård erbjuds. En person som upplever att familjemedlemmar, vänner och vårdinstansen är emot honom eller henne, kommer troligen att allt mer motsätta sig hjälp som andra erbjuder för att lösa problem i vardagen.

Ofta kan man påverka att inställningen till vården blir bättre med rätt slags information. Anhöriga till en insjuknad som inte får stöd lämnas också utan stöd och rätt information om sjukdomen och hur den tar sig i uttryck.

  • Psykisk sjukdom hos en närstående är en kris för hela familjen. Det tar tid att anpassa sig till situationen.
  • Många känslor såsom skam och skuld hör till.
  • Skaffa information om sjukdomen.
  • Träffa andra i liknande situation och sök dig till kamratstöd t.ex. i en anhörigförening.
  • Sök vid behov hjälp för dig själv hos företagshälsovården eller på din egen hälsocentral.
  • Känn dina egna gränser och ta hand om dig själv så att du orkar.
  • Sjukdomen är endast en faktor i familjen, i livet finns också annat.
HUR SKALL JAG HJÄLPA MIN NÄRSTÅENDE?

Din närståendes psykiska sjukdom kan kräva mycket anpassning av dig och din familj. Det kan vara svårt att godkänna sjukdomen och att anpassa sig till situationen tar tid. Du kan känna dig mycket kraftlös i den nya situationen och du kanske försöker hjälpa din närstående på alla tänkbara sätt. Många gånger kan det vara så att du hjälper mer än du egentligen skulle orka. Att du vill hjälpa är både förståeligt och mänskligt för du vill naturligtvis inte att din närstående skall lida. Det är ändå viktigt att vara medveten om sina egna gränser och hjälpa endast enligt egen ork och låta professionella ta hand om resten. Ibland kan det ändå kännas som om de professionellas hjälp inte räcker till eller att det tar för länge innan din närstående får hjälp. Din närstående har alltid rätt att få veta hur vården framskrider. Med din närståendes tillåtelse har du också möjlighet att ta del av informationen. Förutom de psykiatriska poliklinikernas öppenvård ordnar också många föreningar verksamhet för personer med psykisk ohälsa. Uppgifter om verksamhet som ordnas sammanställs och uppdateras av Psykporten.fi

Vad innebär terapi?

Psykoterapi och stödsamtal är inte samma sak. Under vårdande stödsamtal som ordnas inom kommunernas primärvård och inom de psykiatriska poliklinikerna följer man upp medicineringen, måendet samt den psykosociala situationen. Psykosociala hinder kan gälla exempelvis arbetslivet, familjesituationen och sexualiteten.

Psykoterapi och andra sidan är en målinriktad vårdform som förverkligas enligt specifika, vedertagna metoder genom interaktion mellan klienten och en utbildad psykoterapeut.

Folkpensionsanstaltens nätsidor (FPA)  ger närmare information om rehabiliterande psykoterapi. 

Som anhörig kan du få stöd och råd av anhörigrådgivarna på FinFami Österbotten rf. Tanken med stödsamtalen är att stöda den anhörigas ork och välmående.

vilka rättigheter har patienten?

Patientens rätt att få tillgång till information och rätt till självbestämmande.
Med rätt till information menas att din närstående som insjuknat har rätt till information om sitt sjukdomstillstånd, vårdens betydelse, olika vårdalternativ och deras effekt samt information om annat som berör vården.
Utgångspunkten är att informationen ges direkt till patienten. Vården görs i samförstånd med patienten. Det här betyder att patientens samtycke behövs för de undersökningar och den vård som ges. Ett omfattande informationspaket om patientens rättigheter hittar ni på finska:  Mielen kuntoutujan, omaisen ja ammattilaisen edunvalvontaoppaasta.

HUR PÅVERKAR FÖRÄLDRARNAS INSJUKNANDE BARNETS ORK?

Om en eller båda föräldrarna i familjen har problem med den psykiska hälsan är risken också större att barnen insjuknar. Speciellt under tonåren när ungdomarna är inne i en kritisk utvecklingsfas är risken stor. Enligt senaste forskning har 20 % av alla ungdomar problem med den psykiska hälsan under tonåren. Det är ändå viktigt att komma ihåg att psykisk ohälsa hos föräldrarna inte automatiskt leder till psykisk ohälsa hos ungdomarna. De skyddande faktorerna är här av speciellt stor betydelse. Skyddande faktorer är bland annat familjen, daghemmet eller skolan, sociala relationer, fritidsintressen, med andra ord ditt barns vardag med allt vad den innebär av glädje och sorg.

Alldeles klart är att ett barns uppförande i något skede ger föräldrarna gråa hår. Det kan vara frågan om gnällande vid karamellhyllan i butiken eller raseriutbrott på daghemmet och vad det än handlar om är det med största sannolikhet något som hör till barnets normala utveckling. Ibland kan ändå ditt barns beteende förorsaka oro. I sådana fall är det bra att be om professionell hjälp. Hjälp finns att få exempelvis vid familjerådgivningen, som är en del av kommunernas sociala service. Det går också bra att tala med daghemmets utbildade personal. Det är bra att komma ihåg att det inte finns felaktiga eller dåliga frågor när det gäller oro. Alla frågor är viktiga och berättigade.

Från Psykportens hemsida hittar du länkar till familjerådgivningsbyråerna.

THL (Institutet för hälsa välfärd) har gett ut dessa guider. Du hittar dem på Föreningen för Mental Hälsa i Finland: s hemsida och FinFami rf:s hemsida.

Hur hjälper jag mitt barn? – Handbok för föräldrar med psykiska problem

Vad är det med våra föräldrar? – Handbok för barn och unga som har någon förälder med psykiska problem

Hur tar jag hand om mitt barn? – handbok för föräldrar som oroar sig för sitt alkohol- eller drogbruk

HUR KOMBINERA ARBETSLIVET OCH ROLLEN SOM ANHÖRIG?

När en familjemedlem insjuknar psykiskt påverkar det hela familjens liv. Rollfördelningen i hemmet kan ändra och det försvårar ofta allas vardag och arbetssituation. Samhällets stöd för anhöriga till personer med psykisk ohälsa är skralt (ifall inte stöd för vård av närstående beviljas) och de som vårdar en anhörig känner sig ofta ensamma och isolerade. Det idealiska är om arbetsgivaren känner till er situation och kan beakta den. Hur situationen kan hanteras skulle vara bra att diskutera på arbetsplatsen. Det lönar sig att diskutera med arbetsgivaren om olika sätt att kombinera familj och arbete för att underlätta vardagen. Det här är i slutändan också i arbetsgivarens intresse.

Institutet för hälsa och välfärd (THL) bedömer att det finns ungefär 750 000 arbetstagare i Finland som sköter om en närstående vid sidan av arbetet. En lyckad kombination av familjelivet och arbetet gynnar välmående både på arbetet och hemma. Arbetslivet och sätten att arbeta förändras. Nya former av arbete och möjligheter till flexibilitet bör beaktas mera. Olika lagar möjliggör kombinationen av arbete och familj.

Vad händer med mig i en krissituation?

En kris sätter alltid igång en process i människan som upplever den. Medvetenhet om krisfaser hjälper att förstå både den egna situationen och de övriga familjemedlemmarnas situation samt gör det lättare att komma igenom krisen. Krisen kan beskrivas med hjälp av en modell med fyra skeden. I varje skede varierar olika känslor. En kris är alltid en personlig process och alla går igenom krisen i sin egen takt. Det är viktigt att bearbeta kriser eftersom tidigare, delvis bearbetade eller obearbetade krissituationer kan aktiveras och komma upp till bearbetning förutom den akuta krisen.

1. Chockfasen

När det sker en kris drabbas personen av chock. Typiskt för chockfasen är att personen håller verkligheten ifrån sig och har svårt att uppfatta situationen. Chocken skyddar medvetandet mot sådan information som är svår att ta emot. I chockfasen kan det vara svårt att handla förnuftigt. Typiska känslor i chockfasen är upprördhet, överreagerande eller lamslagenhet. Även kroppen kan reagera på chock. Typiska symptom är till exempel magont, huvudvärk, hjärtklappning och illamående. Chockfasen varar ofta i några dagar och det vore viktigt att någon kan vara nära och ta hand om vardagen.

2. Reaktionsfasen

Typiskt för reaktionsfasen är starka reaktioner och känslor såsom förnekande av det som hänt samt rationaliserande och avgränsande av känslor. Det är normalt att fundera på orsaker till insjuknandet. Typiska känslor för fasen är rädsla, sorg och skuld. Reaktionsfasen kan vara i månader och det är viktigt att prata om det som hänt.

3. Bearbetningsfasen

I bearbetsningsfasen går man igenom det som hänt, medvetandet förnekar inte längre det som hänt, känslorna får ett namn och man kan prata om dem. Så småningom anpassar man sig till situationen, och ångestskapande känslor börjar ge med sig. Anhöriga till en psykiskt insjuknad person går igenom sitt eget sorgarbete och man börjar aktivt förutse ändringar som situationen orsakar i familjen.

4. Nyorienteringsfasen

I den här fasen blir sjukdomen en del av livet. Sjukdomen försvinner inte men förhållningssättet till den har ändrats. Anhöriga börjar hitta nya resurser och sätt att klara av situationen. Sjukdomen hos den närstående är bara en del av livet och man kan lära sig att leva med sjukdomen. Många anhöriga upplever att samtal med andra anhöriga och att stöda dem vid liknande situationer ger styrka.

Ta kontakt

Vasa

044-2000 733
Kyrkoesplanaden 31

Kontaktuppgifter

Karleby

044-7634 101
Karlebygatan 21

Kontaktuppgifter

Pin It on Pinterest