Psykisk ohälsa blir allt vanligare i dagens samhälle och barn och unga som anhöriga insjuknar i allt tidigare ålder i psykisk ohälsa. Hälften av alla finländare berörs direkt av psykisk ohälsa på något sätt under sitt liv. Är vi inte själva anhöriga, känner vi eller kommer högst antagligen i framtiden känna någon som drabbats av psykisk ohälsa eller som berörs som anhörig. Indirekt berörs vi alla av psykisk ohälsa, vilket också innebär att vi alla har ett ansvar, ett ansvar att stöda de som verkligen behöver det.
Undersökningar visar att vart fjärde barn i Finland växer upp i en familj där det finns psykisk ohälsa och/eller missbruk. Många gånger ses de anhörigas problematik förbi inom vården, men faktum är att när man växer upp i en familj med psykisk ohälsa är risken väldigt stor att man själv insjuknar. Mentala problem överförs ofta från generation till generation och nästan hälften, ca. 46 %, av alla anhöriga riskerar att själva bli deprimerade. Upp till 60 % av barn till deprimerade föräldrar insjuknar själva innan de fyllt 25. Risken att insjukna själv är alltså klart högre än befolkningen i genomsnitt. Detta är klara tecken på att psykisk ohälsa påverkar inte bara den insjuknade individen, det är en kris för alla familjemedlemmar. När en insjuknar, förändras mångas liv och livssituationen påverkar även orken hos de anhöriga.
I familjer där det finns psykisk ohälsa ändras fördelning av roller och ansvar. Här finns det stor risk att barn tar på sig ett för stort ansvar, ett ansvar som från första början inte var deras. Barnen tvingas växa upp för tidigt och ta på sig en roll som inte gynnar deras utveckling. Att ta ett för stort ansvar och att växa upp i en familj med psykisk ohälsa kan bidra till svåra känslor, såsom rädsla, skuldkänslor, oro, ångest, maktlöshet och sorg. Den svåra familjesituationen påverkar individens grundtrygghet och möjlighet att klara sig vidare i livet. Hur mycket man påverkas och om man själv insjuknar är individuellt och trots att man vuxit upp i en familj med psykisk ohälsa kan man klara sig bra.
Det finns flera fördomar om psykisk ohälsa och psykisk ohälsa är ofta förknippat med skam och skuld. De svåra känslorna i sig, skammen och skulden, bidrar till svårigheter att prata om psykisk ohälsa, vilket gör det svårare för anhöriga att också öppna upp om sina erfarenheter. Detta leder ofta till känslor av ensamhet och utanförskap. Unga anhöriga behöver extra trygghet och stöd och för att kunna hjälpa dem måste vi börja prata! Vi måste börja prata om psykisk ohälsa för att minska stigma och fördomar. Genom att prata och dela erfarenheter med varandra kan det bidra till att känslor av ensamhet och utanförskap minskas. Genom att prata kan vi även minska på skulden och skammen som många anhöriga känner, det kan minska oron och öka förståelse. De anhöriga behöver information om sjukdomen och kunskap om psykisk ohälsa behövs runt om i världen.
För att kunna stöda dessa unga är det viktigt att vi även känner till hur man uppmärksammar dem. Tecknen på att en ungdom har det svårt hemma är många och väldigt olika beroende på situation och individ. I denna artikel nämns några tecken, men långt ifrån alla. Det första som man kan lägga märke till är att personens humör samt beteende förändras, det kan handla om humörsvängningar, utåtagerande, destruktivitet, att de drar sig undan, att de verkar ångestfyllda, oroliga eller stressade. Den unga kan även verka frånvarande, ofokuserad och trött. Tröttheten i sig kan bero på förändrade sömnvanor. I skolan kan man märka att en elev är mycket underpresterande, ojämn i prestation eller att de plötsligt blir mycket högpresterande. Hög skolfrånvaro och många förseningar kan också vara ett tecken på att något inte står rätt till. Det kan även vara så att den unga undviker att prata om familj eller föräldrar. Tecknen är många och det kan vara svårt att upptäcka dessa unga, men har du en oro eller misstanke, ta den på allvar och kom ihåg att du kan vara viktig och göra skillnad!
Utöver tecknen kan det även vara bra att känna till de fyra olika rollerna som man kan ta på sig när man växer upp i en familj med psykisk ohälsa. Dessa är: hjälten, rebellen/syndabocken, tapetblomman och clownen. Hjälten kan vara den som är duktigast i skolan, den som sköter hushållsarbetet hemma och den som alltid är duktig. Rebellen/syndabocken är den som blir klassad som skolans bråkstake eller familjens svarta får, eftersom hen ofta agerar utåt. Tapetblomman drar sig undan och vill inte vara i vägen för någon, hen försöker att inte synas. Clownen kan ses som den roligaste i skolan eller familjens lustigkurre, hen försöker skämta bort allt och glömma kaoset runtomkring.
Dessa ungdomar behöver trygga vuxna i sitt liv, trygga vuxna som de kan lita på och som de kan berätta om sin situation för. Alla har vi ett behov av att bli hörda, sedda och lyssnade på. Alla har vi ett behov av att få prata ut. Det allra viktigaste när det kommer till att stöda dessa ungdomar är att vi har vuxna som vågar fråga om och om igen, som vågar ta samtalet och som vågar lyssna. Det finns ingen som ensam kan bryta stigmat som finns kring psykisk ohälsa, detta är något som vi tillsammans bör ta tag i. Desto flera vi är som vågar prata om ämnet, desto lägre blir tröskeln för att söka stöd som anhörig!
Skribent:
Johanna Snellman, socionomstuderande