Hur har det känts för dig?

Mikko är min bästa vän sedan barndomen. Vi har alltid haft lätt för att prata och haft förtroende för varandra. Mikkos insjuknande kom ändå plötsligt och oväntat. Under årens lopp har Mikko då och då pratat om att han ibland haft det tungt känslomässigt, men jag har tänkt att det är något som hör livet till. Mikko och jag är väldigt olika, så hans hårda arbetstakt för åtta år sedan gjorde mig inte direkt orolig. Jag har länge haft dåligt samvete över Mikkos sjukdom och frågat mig varför han inte berättade om hur han kände. Hur kunde jag inte märka allvaret i situationen? Var jag en dålig vän? Jag oroade mig för vår vänskap och för Mikkos framtid.

Hur har bearbetningen sett ut?

Jag är gudfar till Mikkos son Eetu. Efter att Mikko blev sjuk har jag tillbringat mycket tid med min gudson och vår relation har blivit djupare. Gudsonen började må dåligt efter att hans pappa blev sjuk, och det känns som om jag är den enda vuxna han vågar öppna sig för. Det passar mig bra, eftersom vi har lätt för att prata med varandra och han lyssnar också på mig och mina synpunkter. Jag har också pratat mycket med Mikko.

Vad ger dig hopp idag?

I början var jag nervös över hur Mikko skulle återhämta sig. Nu när det har gått flera år sedan sjukdomen bröt ut, har jag lärt mig att lita på Mikkos mående. Jag vet också hur jag ska ingripa om det verkar som om Mikko behöver hjälp. Den goda relationen vi har idag ger mig hopp och glädje. Jag tror att Mikko och jag har kommit varandra närmare på grund av det som hänt. Dessutom har jag fått lära känna min gudson på djupet och det känns bra. I mitt eget liv har det också funnits situationer och händelser som jag har kunnat bearbeta tillsammans med Mikko. Vi har mycket gemensamt och den nya situationen har stärkt vår vänskap.