Hur har det känts för dig?

Mikkos insjuknande kom som en överraskning för mig. Jag kunde inte förutse det här och ville varken prata om det på jobbet eller privat. Jag arbetar på en respekterad arbetsplats där psykiska hälsoproblem inte är något positivt. Jag förstod inte riktigt Mikkos sjukdom och undvek först hans sällskap och kontakten med min ex-fru. Min ex-frus tjat fick mig att känna skuld över Mikkos barndom. Hade jag varit en frånvarande pappa? Min nuvarande fru förstod inte heller riktigt vad som hände, vilket gjorde det mycket svårare för mig att bearbeta det som hände.

Hur har bearbetningen sett ut?

Min ex-fru ringde mig ständigt och jämnt angående Mikko och det kändes ganska tungt. Hon ville att jag skulle gå med i en stödgrupp för anhöriga, men det är ingenting för mig. Vi beslöt ändå att prata öppet om Mikkos situation inom familjen, och det gjorde att min nya fru också bättre förstod vad det var frågan om. Jag tror att jag också har haft nytta av våra diskussioner.

Vad ger dig hopp idag?

Jag ser framåt. Mikko är en begåvad man och han kommer att klara sig. Att lyckas på jobbet är säkert också viktigt för honom. Jag är glad över hur vår familj hanterar situationen. Med tiden har vi lärt oss att leva med det här och vi har förstått karaktären av Mikkos sjukdom. Situationen har på sätt och vis normaliserats.