GUIDE FÖR ANHÖRIGA
Bästa läsare!
Den här guiden är särskilt tänkt för dig som har en närstående som har symptom på eller som lever med psykisk ohälsa. Vi använder i första hand begreppet psykisk ohälsa, men också psykisk sjukdom används i guiden. Psykisk ohälsa omfattar allt från psykiska besvär till psykiska sjukdomar så som schizofreni eller bipolär sjukdom. Psykiska besvär utan fastställd diagnos kan exempelvis vara oro, nedstämdhet, sömnbesvär eller självmordstankar. Uppfylls kriterierna för en diagnos talar man om psykiatriska tillstånd. Psykiatriska tillstånd kan vara övergående eller livslånga. Begreppen psykisk sjukdom eller psykiska syndrom används också, beroende på vilken diagnos det är frågan om. Det viktiga är inte vilka begrepp som används, utan det viktiga är att både personen med psykisk ohälsa och de anhöriga får den hjälp och det stöd som de behöver.
Guiden innehåller allmän information om psykisk ohälsa och den hjälper dig också att få klarhet i din egen livssituation.
De perspektiv som presenteras i guiden angående psykiskt välbefinnande och arbetet med anhöriga och närstående har sammanställts inom FinFami Nyland rf:s nätverk och anhörigverksamhet. Hur den psykiska ohälsan tar sig i uttryck är dock individuellt och servicesystemet varierar från kommun till kommun.
Guiden har till viss del bearbetats av FinFami Österbotten i samband med att den översattes till svenska i december 2024.
Erfarenhetsberättelser
När en insjuknar förändras livet för många. FinFami Nyland har skapat ett exempel på hur nätverket runt en person som drabbas av psykisk ohälsa kan se ut. Exemplet baserar sig på riktiga fall som man stött på inom föreningens verksamhet. Du kan läsa om familjefadern Mikko som insjuknade i bipolär sjukdom som vuxen. Du kan också läsa om hans fru Aino och om 10 andra personer i Mikkos nätverk.
1. Psykisk ohälsa berör många
Att något sådant här kunde drabba just mig och oss kom först som en chock. Jag önskade att allt bara varit en dröm.
Hur den psykiska ohälsan tar sig i uttryck är individuellt. Att drabbas av psykisk ohälsa innebär en livsförändring som samtidigt påverkar de nära relationerna. En förändring i en persons liv påverkar på olika sätt många av de människor som står en nära. Den psykiska ohälsan väcker ofta liknande känslor hos anhöriga som hos den som drabbats av psykisk ohälsa, såsom sorg, oro, besvikelse, skuld, ilska och trötthet. Ofta varierar familjemedlemmarnas uppfattningar om hur allvarligt det är med den som drabbats. Det är vanligt att atmosfären i familjen ändras. En persons psykiska ohälsa är ofta en kris för hela familjen och övriga närstående.
Varför blir man psykiskt sjuk?
Uppkomsten av psykisk sjukdom beror både på miljöfaktorer och det genetiska arvet. Om det har förekommit psykisk ohälsa i familjen under flera generationer kan det tyda på en benägenhet att reagera på ett visst sätt. Förutom ärftliga faktorer har även uppväxt- och livsmiljö betydelse. Neurologiska faktorer, det vill säga hur hjärnan fungerar, spelar också in. Vanligtvis är det först när olika faktorer samverkar som sjukdomen bryter ut.
Ofta är en utlösande faktor stressrelaterad och kopplad till livssituationen. Det kan exempelvis handla om arbetsbelastning, ekonomiska svårigheter, förändringar i omgivningen och relationerna. Individuella egenskaper påverkar hur sinnet reagerar på stress. Psykisk sjukdom är som vilken annan sjukdom som helst, och att förstå hur sjukdomen fungerar kan förebygga återfall. Närstående kan vara ett stöd i återhämtningen. I samband med återhämtningen är det viktigt att reflektera över orsakerna till sjukdomen.
Rusmedel och mental hälsa
Det är vanligt att problem med rusmedel och psykisk ohälsa förekommer samtidigt och påverkar varandra båda vägarna. Alkohol och andra rusmedel ger ofta en tillfällig lindring vid symptom på depression och ångest. Det här kan leda till ett regelbundet och överdrivet bruk av exempelvis alkohol. Med tiden blir det en belastande faktor, som gör kroppen mer känslig och därigenom ger upphov till starka känslor av ångest. Självmedicineringen med rusmedel förstärker med andra ord den psykiska ohälsan. Det kan också vara så att användningen av rusmedel till en början varit ett sätt att ha roligt med vänner och att den rikliga användningen lett till missbruk och psykisk ohälsa.
De psykiska symptomen försvinner ofta efter några veckor efter att man slutat använda rusmedel, ifall det inte finns en psykisk sjukdom eller ett psykiatriskt tillstånd i botten. Förekommer både missbruk och psykisk ohälsa talar man om dubbeldiagnos eller samsjuklighet.
Varje familjemedlem går igenom sin interna återhämtnings- och anpassningsprocess i sin egen takt.
2. Familjens anpassning till den nya livssituationen
En närståendes psykiska ohälsa kräver ofta att hela familjen anpassar sig till den nya situationen. Därför är kommunikationen inom familjen väldigt viktig. Familjemedlemmarna upplever en mängd olika känslor, och det kan till och med uppstå oro över hur den psykiska ohälsan förändrar vardagen samt osäkerhet kring hur man ska bemöta personen som drabbats. När någon i familjen drabbas av psykisk ohälsa är det viktigt att hela familjen får information och stöd. Genom öppen dialog finns det möjlighet att öka känslan av samhörighet inom familjen, vilket påverkar hela familjens välbefinnande.
En närståendes psykiska ohälsa väcker ofta skuldkänslor hos de anhöriga och man funderar på vad man kunde ha gjort annorlunda. Det är viktigt att komma ihåg att man inte kan orsaka en närståendes psykiska ohälsa genom sina handlingar, men de anhöriga kan definitivt stödja den drabbade i återhämtningsprocessen.
Diagnosen
Med en diagnos strävar man efter att beskriva en person aktuella hälsotillstånd. Diagnosen eller diagnoserna ställs efter en undersökningsperiod. Hur processen ser ut kan variera från ort till ort och beroende på om man anlitar den privata eller den offentliga sektorn. Undersökningsperioden kan genomföras antingen av en specialistläkare inom psykiatri ensam eller av ett team, där psykiatern arbetar tillsammans med sjukskötare och psykologer. Diagnosen bör ses som något som driver saker framåt. När man har en diagnos kan man fokusera på behandling och rehabilitering. Att få ett namn på, det vill säga en diagnos på, personens tillstånd är vanligtvis en lättnad för familjen och andra närstående.
Hur berätta för barnen?
När det gäller psykiska problem är det viktigt att känna till att familjedynamiken kan förändras. Förändringen påverkar naturligtvis också barnen, även om situationen för en person som ännu håller på att utvecklas på många sätt är unik jämfört med hur det är för en vuxen. Barnen är ändå en viktig del av interaktionen i familjen. Du funderar säkert på hur och på vilken nivå du ska tala med barnet eller barnen.
Det är viktigt att berätta för barnet eller den unga personen vad som händer med deras förälder (eller en annan familjemedlem). Vad förändras i familjen och vad betyder det för barnet? Syftet är att hjälpa ditt barn att förstå sina egna upplevelser av sina föräldrar. Det är viktigt att diskutera och möta de känslor som förändringen väcker hos barnet. Att berätta hjälper barnet att förstå sig själv och att inse att eventuella problem i familjen inte på något sätt är barnets fel, utan att de är en följd av förälderns sjukdom.
Barn behöver hjälp för att förstå sjukdomen och hur den påverkar förälderns beteende och känslomässiga reaktioner. Det hjälper också barnet att upprätthålla och bygga en känslomässig koppling till sina föräldrar. Forskning har visat att en av de viktigaste skyddande faktorerna för barn är en god relation till åtminstone en av föräldrarna. Att sätta ord på situationen och särskilja saker underlättar barnets upplevda skuld och gör att de kan utvecklas och växa på ett hälsosamt sätt. Det här är viktigt för barnets och ungdomens liv både på kort och lång sikt.
När man pratar med barnet så behöver föräldern som är anhörig själv vara medveten om vad som händer eller redan har hänt den drabbade. Samtidigt kan det naturligtvis vara så att det är känsligt att prata om psykisk ohälsa inom familjen. Ofta kan det vara bra att diskutera den psykiska ohälsan med stöd av vårdpersonal. Det är bra att sedan fortsätta samtalet hemma och göra klart för barnet att det alltid är möjligt att återkomma med frågor.
Texten i detta avsnitt är delvis hämtad från Tytti Solantaus artikel (2002). ”Lapset ja mielenterveyden häiriö, teoksessa Näkymätön lapsi aikuispsykiatriassa”. redigerad av, Matti Inkinen.
Psykisk ohälsa och psykisk sjukdom beror både på miljön och på det genetiska arvet.
3. Krisens faser
Krisen är personlig. Att anpassa sig till en närståendes nya livssituation tar sin tid. Varje familjemedlem går igenom sin egen inre återhämtnings- och anpassningsprocess i sin egen takt. Att förstå situationen underlättar hanteringen av alla varierande och motstridiga känslor som uppstår i samband med förändringarna. Det kan kännas tungt. Att vara medveten om de olika faser man själv går igenom kan hjälpa en att också förstå de andra familjemedlemmarnas situation. Det är viktigt att hantera och bearbeta kriser i livet, eftersom tidigare endast delvis bearbetade eller obehandlade händelser och känslor kan aktiveras utöver den akuta krisen.
Krisen kan beskrivas som som en process med fyra faser. Det kan hända att en person känner igen vissa faser, upplevelser och känslor i sig själv, medan andra aspekter och känslor som beskrivs i modellen kan kännas främmande. Ibland kan det vara svårt att särskilja faserna från varandra, och ibland kan en person märka att de har återgått till en tidigare fas. Att röra sig mellan faserna är alltså inte alltid linjärt.
Chockfasen
När en kris inträffar drabbas människan av chock. Det som kännetecknar chockfasen är förnekelse av verkligheten och svårigheter att förstå situationen. Chocken skyddar medvetandet från information som är svår att ta emot. I chockfasen kan det vara svårt att agera rationellt. Typiska känslor under chockfasen är upprördhet, överreaktion eller lamslagenhet. Även kroppen kan reagera på chocken. Vanliga symptom är till exempel magont, huvudvärk, hjärtklappning och illamående. Chockfasen varar vanligtvis i några dagar. Det är viktigt att det under den här fasen finns någon som kan hjälpa med vardagssysslor, så som till exempel matlagning.
Reaktionsfasen
Typiskt för reaktionsfasen är starka reaktioner och känslor såsom förnekande av det som hänt samt rationaliserande och ett distanstagande till känslorna. Det är normalt att fundera på orsaker till insjuknandet. Typiska känslor för fasen är rädsla, sorg och skuld. Reaktionsfasen kan vara i månader och det är viktigt att prata om det som hänt.
Bearbetningsfasen
I bearbetningsfasen går man igenom det som hänt, medvetandet förnekar inte längre det som inträffat, känslorna får namn och man kan prata om dem. Så småningom anpassar man sig till situationen, och de ångestskapande känslorna börjar ge med sig. Anhöriga till en person med psykisk ohälsa går igenom sitt eget sorgarbete och man börjar aktivt förbereda sig på vilka förändringar som situationen för med sig i familjen.
Nyorienteringsfasen
I den här fasen blir sjukdomen en del av livet. Sjukdomen försvinner inte men förhållningssättet till den har ändrats. Anhöriga börjar hitta nya resurser och sätt att klara av situationen. Sjukdomen hos den närstående är bara en del av livet och man kan lära sig att leva med sjukdomen. Många anhöriga upplever att samtal med andra anhöriga och att stöda dem vid liknande situationer ger styrka.
4. Hur kan jag hjälpa min närstående och samtidigt ta hand om mig själv
Det är vanligt att man vid psykisk sjukdom blundar för vad som händer i början av sjukdomstiden, man vill inte kännas vid sjukdomen och i värsta fall saknar man sjukdomsinsikt. Det här orsakar ofta sorg och oro hos de anhöriga. Förnekande är ändå en förståelig reaktion ur den drabbade personens perspektiv. Det kan vara ett försök att genom sitt beteende skydda sin närmaste krets. En närstående familjemedlem är ändå ofta en av de första som märker att något är fel. Det är svårt att acceptera att den närstående inte tar emot vård, även om den erbjuds. En person med psykisk ohälsa kan uppleva att familjemedlemmar, vänner och vårdpersonal är emot honom eller henne. Han eller hon kan allt mer motsätta sig den hjälp som andra erbjuder för att lösa problem som uppstår i vardagen.
Ofta kan man ändå påverka inställningen till vården med rätt information. Den lokala anhörigföreningen kan ge dig information och stöd för hur du skall bemöta din närstående. Läs mera om det i nästa avsnitt.
Kontaktuppgifter till lokala föreningar hittar du på FinFamis centralförbunds webbplats. Informationen är på finska.
Lär känna dina egna gränser och ta hand om ditt välmående.
Din ork
Det är helt normalt att du känner behov av att ta hand om din närstående, som drabbats av psykisk ohälsa. Det kan göra dig trött och att ta hand om dig själv hamnar lätt i bakgrunden.
Om rollen som vårdgivare börjar dominera ditt liv helt och hållet, så uppstår samtidigt flera problem. Det finns en risk att ditt eget hopp minskar och att orken sviktar, och livsglädjen förvandlas till sorg.
Summan av påfrestningarna ökar risken för att exempelvis bli deprimerad. Det är också bra att vara medveten om och erkänna att den förändrade situationen för din närstående är tung för många andra i din närhet.
Det är mycket viktigt att du inte isolerar dig!
Ainos tips för att bekämpa ensamhet:
- Isolera dig inte.
- Träffa andra i liknande situation och sök dig till stödgrupper, till exempel genom anhörigföreningarnas verksamhet.
- Skaffa information om sjukdomen.
- Lär känna dina egna gränser och ta hand om ditt eget välbefinnande.
- Sök vid behov hjälp från företagshälsovården eller din hälsocentral.
5. Anhörigföreningarna och kamratstöd
Jag började delta i en stödgrupp för att hitta balans i tillvaron. Tack vare gruppen och andras berättelser fick jag nya perspektiv och ork att ta mig igenom dagarna.
I Finland finns det cirka 20 anhörigföreningar. FinFamis nuvarande kärnverksamhet har formats av information som samlats in från olika håll. Under en lång tid har man fått nya perspektiv och influenser till verksamheten från utländska samarbetspartners. Verksamheten har också formats utifrån behov som observerats i olika projekt och de goda metoder som har utvecklats där. Dessutom har man som en ny typ av verksamhet olika projektförsök, där man undersöker och reflekterar över nya sätt att erbjuda hjälp. För att främja anhörigperspektivet har anhörigföreningarna ett nära samarbeta med aktörer inom mentalvården.
FinFami anhörigföreningarnas grundverksamhet består till stor del av kamratstöd. Sammanfattningsvis innebär detta vägledda individuella- och familjemöten, samt olika typer av diskussionsgrupper. I praktiken ligger fokus på det vardagliga mötet med andra människor, eftersom en närståendes sjukdom och psykiska symptom väcker liknande känslor och tankar hos många. I dessa möten kan man dela sina egna erfarenheter med andra. Det är ofta en lättnad att höra att man inte är ensam i svåra situationer.
Anhörigföreningarnas verksamhet består till största delen av kamratstöd.
Föreningarna anordnar också kurser, föreläsningar och rekreationsverksamhet. Du kan bekanta dig med utbudet direkt på de lokala föreningarnas sidor. Du hittar regionala aktörer på FinFamis centralförbunds sida, sidan är på finska.
Kamratstöd i form av gruppverksamhet erbjuds under ledning av professionella eller av utbildade frivilliga stödpersoner. Grupperna genomförs som öppna mötesplatser med låg tröskel samt som slutna grupper. Vissa grupper har fokus på anhörigrelationen. Det finns särskild erfarenhetsbaserad hjälp för syskon, föräldrar, makar och vuxna barn till närstående. Ämnena som behandlas i grupperna och deras innehåll varierar beroende på behovet av stöd och gruppens karaktär. Kanske främst i början kan akut information, till exempel om sjukdomen, vara den viktigaste hjälpen för att förstå den närståendes och ens egen situation. Senare kan det vara bra att stanna upp och tänka på sina egna resurser och hur man orkar som anhörig i den nya livssituationen. I gruppen kan man lära sig att känna igen känslor och att hitta sina gränser. Man kan också få konkreta tips på hur man i vardagen ska förhålla sig till den närståendes sjukdom och den belastning det innebär att vara anhörig.
Aino
Jag anade att något var på gång när min mans beteende förändrades på kort tid. I början kände jag mig ensam. Det kändes som om det inte fanns någon som förstod vad det handlade om. Föreställningen om att jag var den enda i världen som hade det så här i min familj var förkrossande. Genom den lokala anhörigföreningen fick jag det stöd jag behövde.
Den webbaserade versionen av ”Guide för anhöriga” bygger löst på en tidigare tryckt guide. Innehållet i guiden har uppdaterats och formats i samarbete med studenter från Laurea yrkeshögskola inom social- och hälsovårdsområdet.
Nätguiden har redigerats av Osku Marjanen och Veli-Pekka Timonen på FinFami Nyland rf.
Nätguiden har översatts till svenska av FinFami Österbotten rf. december 2024.
Arvioi opas
Kenttiä ei löytynyt.
