Hur har det känts för dig?

Mikko och jag har alltid haft en helt vanlig relation, tycker jag. Han har varit en rättvis och fullt fungerande kille hela sitt liv, och jag förstår inte riktigt varför han nu plötsligt blev förvirrad. Jag har egentligen svårt att förstå alltihop, och särskilt i början höll jag mig hellre för mig själv av den anledningen. Jag är glad att det värsta redan är över.

Hur har bearbetningen sett ut?

Ibland kändes det som att vi i familjen inte pratade om något annat än Mikkos sjukdom. Jag började bli ganska trött på ämnet och märkte att jag höll mig mer borta från familjens liv. Jag känner inte att jag behöver prata om det här ämnet överhuvudtaget. Det här är Mikkos egen sak, och därför angår det mig inte alls.

Vad ger dig hopp idag?

Mikko har haft det rätt så bra de senaste åren. Jag tror att han klarar sig. Under de första åren var situationen mer kaotisk och det kändes som att familjens enda intresse var att ta hand om Mikko. Nu kan vi också prata om annat i familjen.